ett bok- och berättarprojekt i Världen och Västerbotten med femåringar i fokus

Arkiv för september, 2013

Ny termin, nya femåringar och EMBLA!

Give me five 24 sept 2013 001

Hurraaaaa! Äntligen är dagen kommen, som höstens femåringar längtat efter i två år!
Äntligen är väntan över, och det är deras tur att börja med Give Me Five.
Förväntan är stor…
 

Smulans och Nyckelpigans barn träffades på biblioteket, denna allra första gång och precis som tidigare år väntade Roland på oss i foajén. Han höll på med nånting mystiskt…. Det såg ut som en massa skräp, men det visade sej att han höll på att bygga något….

Give me five 24 sept 2013 002

Vi vet inte riktigt vad det ska bli, förslagen var många, men han fortsätter bygga på den nästa gång vi träffs, så då kanske vi får se.

När vi sjungit god morgon till alla förskoleavdelningar, fick vi smyga in i bibliotekets barnhörna och titta. Vi tassade tyst på tå, och för att lura böckerna så de inte såg oss, kröp vi runt dem och under dem!

Give me five 24 sept 2013 005

Så smög vi ut, för att gå vidare till vårt eget Give Me Five rum.

Därinne fick vi sätta oss på mattor, det var ganska mörkt, men vi kunde se en skattkista i mitten på golvet. Vad var det i den? Bitten tittade efter, och där låg en hög med olika namn. Vad var det för namn? Jo, det var ju våra!!

Alla fick sitt namn att hålla i, sen sjöng vi om alla namnen.

Give me five 24 sept 2013 009

Roland och Bitten hittade två ficklampor och började utforska resten av det mörka rummet.

De hittade jorden med universum…

Give me five 24 sept 2013 044

…en konstig sak som ingen visste vad det var, men kanske en rymdraket…

Give me five 24 sept 2013 026

…och en jättestor röd bok med guld på, som var jättetung, tyckte Bitten när Roland lade den på hennes mage. Vi måste ta med en våg och väga den.

Give me five 24 sept 2013 029

I det som kanske var en rymdraket hittade Bitten två ganska stora böcker.

Barnen kände genast igen bilden på framsidan, det var ju bilden som fanns på deras Give Me Five planeringar som de fått med sej  hem.

Give me five 24 sept 2013 017

I den svarta väskan med stjärnor på låg en mindre likadan bok. Bitten berättade att fickan på bilden heter Embla, och sedan läste hon boken för oss, samtidigt som Roland och Erika visade oss bilderna i de större böckerna.

Give me five 24 sept 2013 021

Efter sagan måste vi lära oss att räkna till sju, som Per Sjuspring gör, för att raketen ska kunna skjutas upp.

När den dansen var färdig fick vi lägga oss och blunda och vila i rymden, tills det var dags att gå hem.

Ha det bra, vi ses om två veckor!

Nu börjar det koka i Give me five-kitteln igen…

I höst är det förstås femåringarna som står i centrum igen…och i höst tänker vi alla jobba med Emblas universum, en jättefin bilderbok av Majken Pollack och Sara Lundberg. Så här skriver Annika Edlund på  Minabibliotek

Emblas universum

Häromdagen stod en hel pall med vita kartonger utanför mitt kontor, jag brydde mig inte så mycket om dem först, men sen började jag titta lite närmare….

emblakartongernakartongetikett emblaöppnad kartong

Ja, hurra! det var ju alla 1000 Embla-böckerna! som vi ska jobba med tillsammans med femåringarna!

Och idag var jag på första upptaktsmötet med Give me five-biblioteken i Umeå.

maria visarbildbläddernärläsningmuffins

Maria presenterade boken och alla började genast läsa…

Fika behövs förstås också.

Nu börjar en spännande Give me five-höst i Umeå!

Sune sockergryn i Saxnäs

Under våren 2013 valde vi att jobba med boken Sune Sockergryn efter att vi vid en sagostund läst boken och då såg med vilken inlevelse barnen lyssnade på berättelsen. Efter den första sagostunden pratade vi med barnen om vad boken handlade om: vänskap, ensamhet, rädsla, längtan, lycka.

Därefter läste vi boken utan att barnen kunde titta på bilderna och efteråt fick de rita sina egna bilder. De bilderna hängdes upp så att föräldrarna och övriga barngruppen fick se. Vi använde vår sagolåda med ”Sune Sockergryn” då återberättade barnen sagan för varandra.

Vid varje tillfälle pratade vi tillsammans om hur vi trodde Sune kände sig när han kom bort från de andra och hur det kändes att bli hittad igen. Då fick vi höra barnens egna tankar och funderingar kring hur man kan känna sig och när de ibland känt sig ledsna, rädda, el glada o lyckliga.

Som avslutning spelade vi upp sagan som teater. De spelade för varandra och för de yngre barnen i vår barngrupp. Barnen tyckte det var roligt att agera även om en del berättade att ”de fick sånt pirr i magen då”.

Vi jobbade med våra 4-5 åringar, under några veckor på vårterminen.

Hälsn. Karin Ekbäck på förskolan Rävlyan, Saxnäs Vilhelmina

sunes sockergryn 001sunes sockergryn