ett bok- och berättarprojekt i Världen och Västerbotten med femåringar i fokus

Arkiv för november, 2011

Julfest med Monstergäster

Sista Give-me-five tisdagen den här terminen. Och vi ska ha FEST med GÄSTER!

Glada i hågen traskade vi till biblioteket för att träffa häxorna och trollkarlen igen. Roland väntade på oss som vanligt i foajén, idag med en dammvippa… Avdammade och fina kunde vi smyga in i SPÖKHUSET, där häxorna flängde runt med sina kvastar.  Plötsligt upptäckte de att det lyste rött ur den stora svarta grytan!? Vad var det???? Jo minsann, där låg JULKLOTET och lyste med rött varmt sken. HURRAAAA! Det betyder att julen snart är här! Och häxorna och trollkarlen väntar ju gäster!

Nu är det dags att julpynta! I stora kistan finns julpynt i alla former, glitter, kulor, lysande slangar…

Häxorna och trollkarlen pyntar och fejar, allt ska upp, julen och gästerna är på väg…

När det glittrar och lyser överallt, passar häxorna på att pynta sej själva också! Men julgranen lyser ju inte! En julgran utan ljus kan man ju inte ha!

Trollkarlen bestämmer sig för att prova trolla…. HAX, PAX, MAX, DEUS, ADIMAX …LYS!  Och minsannn, granen börjar lysa!  Var det bara en lyckträff?

Trollkarlen försöker släcka granen…. HAX, PAX, MAX, DEUS, ADIMAX… SLÄCK! Granen slocknade!

Barnen är stum av förundran, men nu blir trollkarlen orolig. Kan det verkligen lyckas en gång till, törs han prova?

Påhejad av barnen trollar han igen, OCH DET LYCKAS IGEN! GRANEN LYSER!

Plötsligt kommer häxorna och trollkarlen ihåg att de har julklappar att slå in.

Trollkarlen har en julklapp till häxorna som barnen får hjälpa honom med att slå in.

Häxorna pysslar med en julklapp till trollkarlen, men de har stora problem med inslagningen..

än sitter den ena häxan fast i paketet, än den andra…
Till slut sitter alla tre fast!

Nåväl, de kom loss till slut och julklapparna kunde delas ut.
Häxorna får några mystiska pinnar av trollkarlen, som säger att de ska lära sig vända på dem.

Vända på dem? Vad menar han med det? Häxorna vänder på pinnarna och då låter dom!

Häxorna blir lite rädda först, men snart har de övervunnit sin rädsla och kan till och med spela ”hej tomtegubbar” med de låtande pinnarna.

Trollkarlen blir glatt överraskad när han öppnar sin julklapp. Där ligger en magisk duk som trollkarlen ska lära sej att trolla med.

Vi får se om han lyckas!

Men nu är det väl ändå dags för gästerna att komma! Men var är dom?

De hittas bakom stora kistan där de ligger och gömmer sig i sina väskor.

 

När häxorna plockat upp alla monstren och presenterat dem, får de  sitta på hedersplatsen i spökhuset och blir bjudna på knäck!

Sedan är det dags att duka till fest för alla andra… Julduk, julljus, julblomma, julservetter plockas fram av häxorna.

Trollkarlen trollar fram julfika! Julmust och pepparkakor varvade med julsånger… det är julstämning det!

Nu säger vi: GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR FRÅN DOROTEA!

Vi ses 2012!

Bitten

Foto: Camilla Nordin

Mera monster från Myltan

 

20111110

Idag hade jag (Maj-Lis) gjort saltdeg & så bad jag barnen att göra ARGA monster. De satte igång med liv & lust. Pratade lite om hur ett ARGT monster ser ut. Troligen så blir det fler tredimensionella monster hos oss.

Arga monster

Arga monster

Nu får våra arga monster färg!

Rapport från Fjällripan Vilhelmina

Vi har läst böckerna och barnen fastnade för Monsterbesök. Den har vi läst ganska många gånger, barnen har fått återberätta den och har ritat hur de tror att ett monster ser ut! Ett av barnen sa ”Monster brukar skrämmas men i boken är de snälla”

Barnen också spelat upp Monsterbesök improviserat. Det var kul att de kom på att vi måste göra saker till teatern  tex. fiskespö, så vi spånade tillsammans hur vi skulle fortsätta.Nu har vi mera att ta på. Det blir intressant!

Rapport från Myltan Vilhelmina

20111027

Idag dramatiserade 2 pedagoger sagan, för alla barn, de minsta (1-åringarna) var med en stund. Handlingen var ungefär som boken (Monsterbesök), med lite ändringar. Tanken var att vi skulle prata om känslorna arg, ledsen och glad efter dramat med 4-5åringarna men pratet blev mest om dramat, och de ville mest leka med rekvisitan och spela dramat själva.

På eftermiddagen fick 4-5åringarna måla känslor på ett gemensamt stort papper. De fick välja en känsla och den färg som de ville ha till sin känsla. Det blev röd ”jag gillar rött”, grön ”min favoritfärg”, mörkblå ”glad”. Svart ”arg”.

Målade känslor

 

Spökhuset

Denna tisdag skulle vi träffas på biblioteket i SPÖKHUSET…

Vi traskade dit under stor förväntan, vad skulle ske idag?

Roland tog emot ute i foajén, vi klädde av oss och satte oss ner för att invänta alla.

Roland hade ju lovat att putsa skorna, och det gjorde han… sen fick vi se efter om vi var dammiga, då kom han med klädrollern och gjorde oss fina!

När alla var på plats smög Pernilla, Carola och Bitten in i Spökhuset. Sen fick alla barnen smyga in.

Där inne var det ett väldigt oväsen, häxorna väsnades, städade och övade sig i kvastflygning, men fick avbryta övningen för trollkarlen behövde hjälp med en manick som han hade hittat. Han tog fram den ur kistan och visade den…

Häxorna gav olika förslag, men inget var rätt. Barnen visste i alla fall att det var en kikare!
En kikare! Men vad gör man med den?

Jodå, barnen kunde berätta… men det var alldeles svart när häxorna och trollkarlen skulle kika i den! Trollkarlen bestämde sig för att försöka trolla…   HAX, PAX, MAX, DEUS, ADIMAX!  Och se, det fungerade!!!   Nu kunde häxorna och trollkarlen titta i kikaren.

När de spanade runt skogen med kikaren, fick de plötsligt se en liten flicka som gick därute alldeles ensam. Hon så riktigt ledsen ut och kom gåendes mot spökhuset. Häxorna blev vilda av förtjusning… nu skulle de skrämma flickan!

Men flickan, som gått vilse och tappat bort sin mamma och pappa, blev inte rädd utan ville gärna komma in i spökhuset för att få sej nåt att äta och en säng att sova i. Häxorna och trollkarlen försökte skrämma flickan genom att koka soppa på grodor, ormar och spindlar, som de ville bjuda på. Men flickan lät sej inte skrämmas, utan bad bara om mjölk och smörgås. När flickan ätit upp sin smörgås ville hon lägga sej och häxorna såg en ny möjlighet att skrämma flickan. I spökhusets vindlande korridorer fanns många hemskheter att träffa på…

Det första flckan mötte var ett grönt monster som försökte skrämma flickan, men flickan tog monstrets kladdiga hand och hälsade. Monstret blev väldigt förvånad och efter ytterligare skrämningsförsök gav det upp och försvann. Skam den som ger sig, tänkte häxan som följde flickan, och såg belåtet på när lejonet dök upp med hemska rytanden. Nu skulle väl flickan bli livrädd!

Men flickan bara klappade lejonet och bad att han skulle slicka hennes händer rena. Hon blev ju så kladdig av monstret. Lejonet blev så paff och gjorde som flickan bad om. Häxan blev också paff… VARFÖR BLEV FLICKAN INTE RÄDD?   Sedan visade häxan hur lejonet kunde göra konster med hjälp av prinskorv.

När häxan och flickan kommit fram till det hemska spökrummet där alla spöken bodde, öpnnade flickan dörren. Ut flaxade spöken med ett väldigt vinande, häxan var så rädd så hon nästan kissade på sig! Men flickan bara samlade ihop spökena och tyckte det var konstigt att lakan flög runt i rummet. Så bäddade hon sängen med spökena och sov gott hela natten.

Nästa morgon hade häxorna gett upp! Den här flickan var ju inte rädd för någonting, så de bjöd flickan på frukost, mjölk och smörgås, som de avnjöt tillsammans. Därefter begav sig flickan ut… och kan man tänka sej, snart träffade hon på sin mamma och pappa, som genast fick höra hur snälla tanter och farbröder hon övernattat hos. Men häxorna och trollkarlen glömde aldrig den flickan!

Efter den historien lekte vi alla ”Bro, bro brille…” och den som blev fångad av häxorna fick sitta i den svarta grytan som stod mitt på golvet.  När alla suttit i svarta grytan var det dags att ta avsked, men först ville Trollkarlen visa vad han hittat.

Ett brev från spökena på Kullerbacken! Och i brevet låg en HÄSTSKO!  Nu var den försvunna hästskon återfunnen…Nästa gång vi träffs då har vi fest…. Mer om detta i nästa rapport!

Bitten

Foton Irene Eliasson

 

Spår av Grodan

Äntligen får vi starta vårt bokprojekt om Grodan.

Förväntansfulla ger vi oss iväg med barngruppen till kommunbiblioteket i Storuman.

Det är något mystiskt som händer inne på biblioteket. Någon har lämnat fotspår efter sig i böckerna och på golvet.

Gun behöver hjälp att lista ut vem/vad det kan vara.Barnen får rita vad de tror det är som har lämnar spår efter sig.

De ritar tjuvar, giraffer, skalbaggar, kråkor och ödlor mm.

Vi följer fotspåren på govet och de leder oss upp för trappan till andra våningen och spåren slutar vid ett stort gammalt blått skåp. Vågar vi titta in undrar Gun? I skåpet ligger ett stort paket och ett brev som var undertecknat med  från en grön liten varelse.

Vi traskade hem med paketet och på förskolan gick vi in vårt sagorum, genom den mystiska portalen där endast vår ramsa och nyckel tar oss in.

I paketet fanns en groda som försiktigt titta fram.

Barnen började fundera på vem grodan är? Är det en han eller en hon? Vart ska han/hon bo? Är det en sagogroda?

Barnen var ivriga att ta hand om Grodan och göra saker till den. Täcke, hus och teckningar. Barnen undrade var alla teckningar skulle lämnas så de tyckte att vi skulle gör en brevlåda av kartongen Grodan låg i. Barnen frågade Grodan vilken färg han tycker bäst om och naturligtvis grön. Sagt och gjort så målades kartongen grön. 

/Siv Stenman

Vindsspöken

RAPPORT FRÅN DOROTEA 11 11 08 

Tisdag igen, hurraaaa… då kan vi gå tillbaka till Kullerbacken och spana om spöket i smedjan finns kvar! När vi kommer upp springer alla barn direkt till smedjan och tittar in genom fönstret. Finns spöket där???

Hammarslag hörs och elden pyr därinne… men den som står där och jobbar är inte spöket, utan ROLAND. Kom in, ropar han, så vi går in i smedjan. Där står Roland och smider hästskor, 7 stycken kan vi hitta, men var är den åttonde? Har spökena tagit den?

Roland pumpar med blåsbälgen så gnistorna yr och elden låter, alla får titta, lyssna…

Så sjunger vi ”Sko, sko liten häst” till ackompanjemang av hammarslag och blåsbälg. Men, säger Roland, jag vet var vindsspökena bor, ska vi titta? Vi följer Roland som visar oss ett vindsfönster. Där bakom det fönstret sover vindsspökena!

Vi ropar högre och högre tills vi ser nåt som rör sig bakom gardinerna…vi sjunger också en spöksång för dem. Vilken tur att Roland har nyckel till vinden, så vi kan gå upp.

Det är mörkt inne hos spökena, några barn vågar sig in en liten bit ändå…men så tänder Roland lampan och alla vågar gå in. Och där står dom, SPÖKENA!!! I ett glasskåp, UTAN HUVUDEN och med vackra vita klänningar! (Gamla, vackra brudklänningar)

Vi går runt och tittar och några barn frågar dem om de har tagit Rolands hästsko, men spökena säger inte ett ljud, så vi går därifrån.

När vi kommit ut frågar Roland om vi vill titta på ett monsterhus, OCH DET VILL VI! Vi springer upp till Per-Albin torpet, Roland låser upp och vi går in och tittar. Finns det något monster? Vi letar överallt, i skafferiet, i kökssoffan, i vedspisen, skåpen…. men inget monster.

När vi är på övervåningen och letar hörs plötsligt det märkliga ljudet, som vi hörde förra gången, igen. Väldigt nära den här gången!

Vi hittar en monsterbok i en gammal symaskin och plötsligt kommer Roland inspringande och skriker att han sett ett monster! Monstret sprang till skogs och vi hann inte se det. Istället tog vi monsterboken vi hade hittat och går till timmerkojan för att läsa den.

Där är det varmt och skönt, med elden brinnandes. Roland berättar att monstret pratat om att vi skulle få ”ORV”, men vad var det för något? Så hittar vi KORV i våra ryggsäckar, och då förstår vi! Monstret menade ju KORV!

Medan Pernilla läser sagan om monstret som åt upp mörkret, grillades korvarna, som sedan är färdiga att avnjutas. När korvarna är uppätna och saften urdrucken, är det dags för oss att skiljas och gå hem till våra förskolor.

Men nästa tisdag går vi till biblioteket till SPÖKHUSET och ser om häxorna och trollkarlen är kvar!

Rapport följer….

Bitten

Trollspaning

RAPPORT FRÅN DOROTEA        2011-10-25

 Den här tisdagen var det dags för trollspaning… och var hittar man bäst troll, om inte i skogen och på Kullerbacken (vårt hembygdsområde) med alla gamla spännande byggnader.

Så vi begav oss iväg…. Dimman låg tung och trolsk över samhället…

När vi pustande tog oss uppför kyrkbacken, i vars slutände Kullerbacken ligger, hördes ett märkligt läte uppifrån backen, ingen visste vad det var och när vi stannade för att lyssna upphörde lätet.

Väl uppe fick vi syn på Roland som räfsade löv borta vid kåtan, så vi sprang dit. Han hade också hört det konstiga ljudet!

Barnen provade på att hoppa i lövhögen, men när Roland berättade att han sett trollspår bakom logen blev vi genast nyfikna, det var ju därför vi kommit dit!

Han visade oss spåren, som var som ett vitt damm som ringlade sig genom skogen. Vi följde ju såklart spåren, som ledde oss fram till…. ETT TROLL I ETT TRÄD! Trollet blev nog lite rädd för oss, för det ville inte komma ner. Roland upptäckte att trollspåren fortsatte en bit bort, så vi smög vidare efter spåren.

Denna gång slutade de vid det gamla stallet och när vi tittade närmare såg vi att spåren ledde uppför väggen. Och minsann, satt det inte tre troll uppe under taket och tittade ner på oss. Nu visste vi att det verkligen finns troll på Kullerbacken!

Roland berättade också att han hört konstiga ljud från Njallan när han räfsade, så vi skyndade oss dit för att spana.

Alla barn fick klättra upp för den höga trappan och titta in, och alla såg samma sak, en gryta, en häxhatt och en flygande kvast! Kunde det vara så att häxorna brukade hålla till där?

Då hörde Bitten konstiga ljud från smedjan! Vi lyssnade…. det lät som hammarslag! Vi sprang dit, hammarslagen hördes tydligt men dörren var låst. Vi tittade in och där inne stod ett SPÖKE och smidde hästskor!

Vi tittade och funderade, men kunde ju inte gå in genom den låsta dörren, så vi beslöt oss för att springa till timmerkojan för att fika. I timmerkojan brann det en välkomnande brasa och juicen och kexen var framdukade.

I fönstren hade spindlarna spunnit sina nät och på bänken stod ett fotografi av fyra hattar, som barnen genast kände igen… det var ju hattarna från häxorna och trollkarlen i spökhuset på biblioteket.

Där stod också boken ”Det hemska spökhuset”. Medan barnen fikade läste Pernilla sagan.

Sen spelade Roland på sin röda ukelele och vi sjöng ”Trollmors vaggsång” och ”Imse vimse spindel”.

Men nu var klockan dags att tänka på återfärd, vi klädde oss och började gå hemåt, vi passerade smedjan för att säga hej då till spöket!

När vi kommit en bit nerför kyrkbacken höres det konstiga lätet igen! Högre denna gång. Vad kunde det vara? Var det spöket eller…..

Nästa gång  går vi tillbaka dit upp och spanar på spöket och det märkliga lätet..

Bitten

Mamy Wata i Ånäset, Robertsfors

Här kommer en hälsning från oss på förskolan Apotekaren i Ånäset. Tänkte berätta kort vad vi har gjort.

Vi har läst och berättat sagan på olika sätt.Dels med boken men även med en liten Mamy Wata gjord av trolldeg och en monstermask som vi använde som handdocka.


Både personal och barn har dramatiserat sagan.

Vi har gjort en by med hyddor, människor, fiskar, djur och båtar.

 

 

 

 

Vi har ritat upp en stor Mamy Wata som barnen har fått måla och dekorera samt gjort stora fiskar, krukor och hyddor.

Vi har även pratat om Afrika och fått besök av folk från Uganda som kom från landsbygden och bodde i hyddor. De framtidsplaner vi har är att vi kanske gör en fortsättning på sagan. Arbetet har varit väldigt roligt och variationsrikt för både personal och barn.

Hjärtliga hälsningar
Apotekaren genom Helen

Makwelane och krokodilen i Norsjö

Nu har vi haft vår första planeringsträff i Norsjö. Det är sju avdelningar som kommer att delta i projektet. Hur det blir med dagbarnvårdarnas barn vet vi inte ännu.  Vi bestämde att vi kommer att jobba med boken Makwelane och krokodilen av Maria Hendriks och Piet Grobler – en sydafrikansk variant av Rödluvan och vargen.

Start för barnen blir en sagostund på biblioteket i början av januari. Då ska alla böcker vara inköpta och alla barn som är med kommer att få var sin bok. Vi tänker även köpa in böcker till de femåringar som inte är med i projektet och de kommer att få sina böcker på sagofesten. Vi tyckte att det inte ska vara beroende av vilken förskola ett barn går på om det ska få en bok eller inte.

Veckan efter det här kommer vi att ha vår andra planeringsträff då vi ska fundera mer i detalj hur vi vill lägga upp det hela. Det finns ett webbaserat studiematerial som är utarbetat av Karin Sohlberg i samarbete med Världsbiblioteket och med stöd av Skolverket och ur det kommer vi att hämta sådant som vi tycker verkar vara intressant . Vi kommer naturligtvis också själva att hitta på olika sätt att arbeta med boken.

Några idéer som kom fram under vårt möte var att leta reda på någon bra film från ett afrikanskt land som vi kunde titta på med barnen och samtala om. Ett annat förslag var att göra något med mat från länder i Afrika. Vi funderade även på om barnen kunde göra enkla instrument och att vi kunde träffas på biblioteket och sjunga och ”spela” musik och sånger från de här länderna. Kanske kan vi hitta någon bland våra ”nya” svenskar som kan hjälpa oss med musiken.

Flera av dem som var med på mötet hade varit på fortbildningsdagen i Lycksele. Vi funderade på om vi kunde använda någon av Agneses mallar för att göra egna böcker. Många av mallarna känns för invecklade, men kanske någon av de enklare kunde passa?

Synneva