ett bok- och berättarprojekt i Världen och Västerbotten med femåringar i fokus

Arkiv för oktober, 2011

Monsterböcker i Vilhelmina

I Vilhelmina är 11 förskolor med i projektet Give me five. Alla jobbar med samma böcker – Monsterböckerna av Guettler.

I maj hade vi en uppstartsdag med Rose-Marie och senare den månaden hade Anna en träff med förskoleledarna för att även förankra projektet hos dem (bara positiva reaktioner!)

I september hade vi första träffen efter sommaren. Alla förskolor har kommit olika långt men alla är positiva och ivriga att jobba vidare. Den 5 oktober deltog vi alla i inspirationsdagen i Lycksele med Agneta Edwards och Agnese Baruzzi.

Jag har fått dokumentation från två förskolor, se nedan:

Vi har kommit igång så smått i Give me five, men det är främst tre, fyraåringarna. Där har vi läst Monsterbesök och haft lite bokprat om känslouttryck hos de olika monstren. Vi (vuxna) funderar på att dramatisera den. Då får alla barn vara med & så får vi se om de äldre barnen oxå nappar.

Nu har vi startat upp Give me five -projektet  med våra  4-5 åringar, som är 19 st.
Vi har delat in barnen i tre grupper och två fm/veckan har vi en lässtund, just nu läser vi- Monster i höjden.
Direkt efter lässtunden pratar vi med barnen om bokens innehåll och vad de tyckte om den.

Avslutar med att barnen får rita en teckning utifrån vad de minns från sagan. Vår plan är att läsa alla fyra böcker fram till jul. I januari tittar vi igenom dokumentationerna från lässtunderna och utifrån dessa planerar vi och barnen tillsammans hur jobbar vidare. Vi  skyndar långsamt framåt, känns bra så.

Idag blev det bokstund med ALLA barn. Jag återberättade boken Monsterbesök med hjälp av figurerna: Stora monster, Lilla monster & Luddmonster. Så nu har alla barn hört sagan, minst en gång.

Vid vår fruktstund läste jag Monsterbesök för våra ett- treåringar. Den blev uppskattad. Vi hade lite bokprat om hur stora resp. lilla monster låter när de ser arga eller ledsna ut. Blev många hemska & högljudda monsterljud, men även försiktiga & tysta.

Anna Hagenwald
Barn- och ungdomsbibliotekarie
Vilhelmina Folkbibliotek

 

Grodan i Storuman

Storuman har haft ett första möte runt Give-me-five.  Det blir Grodan-böckerna av Max Velthuijsmen det finns förslag på prins- och prinsessböckerna av Per Gustavsson också.  Idéer som har dykt upp är; kasperteater där barnen får göra berättelsen och dockorna, tillverka bilderboksfigurerna i diverse material, utklädning, använda vårt kulturhus som rekvisita, besök av barnen på biblioteket mm. Vi vill gärna göra något slags avslutningsfest både i Storuman och i Hemavan och att alla barn får en egen bilderbok.

RAPPORT FRÅN DOROTEA

Så var det dags att sammanföra Doroteas alla femåringar på biblioteket för den allra första Give me five träffen. Vi i projektgruppen hade träffats i ”spökhuset” (läsesalen på biblioteket) kvällen innan för att finslipa alla detaljer. såsom spökbelysning, spindelplacering, klädval, låtval och massor av vilda fantasier om vad framtiden skulle utvisa!

Vi kände oss väldigt nöjda med miljön, INGEN skulle kunna komma på tanken att detta normalt var ett tråkigt rum fyllt av stolar, bord och datorer. Det här VAR VERKLIGEN SPÖKHUSET! Full av förväntan och peppade till tusen vaknade vi på tisdagsmorgonen… nu kunde femåringarna komma!

Roland tog emot i bibliotekets foajé, där vi samlades för att invänta eftersläntrare och titta lite på varandra. Alla blev ”avdammade” med Rolands skoborste! När vi var rena och fina var det dags att smyga in i ”spökhuset” för första gången. Där inne låg det två vackra täcken att sitta på…
Bittens magiska kula skickades runt under sång, och alla fick säga sitt namn.
Sen var det dags att undersöka vad detta var för ställe. Bland spindlar, fladdermöss och häxgrytan, hittade Bitten, Pernilla och Carola snart den stora kistan. På den låg en gammal dammig bok, men vad fanns i kistan? Skulle vi våga öppna?

Påhejad av alla barn kunde till slut kistan öppnas och där inne låg… TRE HÄXOR OCH EN TROLLKARL! Trots att de gjorde sitt bästa för att skrämma barnen blev de inte särskilt rädda! Häxorna mindes ett annat litet barn för 103 år sedan, som inte heller varit rädd, så de läste den berättelsen för barnen… (Det hemska spökhuset).

Efter sagan spelade Trollkarlen ukulele och gitarr och alla sjöng om Imse vimse spindel och de fem fina fåglarna på Trollkarlens hatt.
Trollkarlen hittade också trollspår som alla barn fick titta på innan de lämnade spökhuset. Och nästa gång vi träffas går vi upp på Kullerbacken och spanar efter trollen……

Bitten