ett bok- och berättarprojekt i Världen och Västerbotten med femåringar i fokus

Planen för den här tisdagens Give Me Five träff, var att måla monstermasker, sådana som Salma och hennes morfar hade när det skrämde bort Herr Hund.

När vi klätt av oss i hallen på Kullerbacken, upptäckte vi en konstig mackapär, som vi blev nyfiken på.

Bitten berättade att det var en gammal telefonväxel och visade hur det gick till när man ringde när hon var liten.

Sedan blev vi nyfiken på var trappan som syntes ovanför telefonväxeln ledde.

Roland sade att han skulle visa oss, så vi fick följa med upp på övervåningen.

Där fanns det spännande saker, gamla fina kläder som användes för länge sedan.

Roland hade också blandat saft som han bjöd på när vi tittat klart.

Sedan gick vi ner igen, för vi måste ju hinna måla våra masker.

Vi satte oss vid borden och tog på förklädena, och fröknarna delade ut färg och kartong som vi skulle måla på.

Alla målade av hjärtans lust och maskerna blev så fina!

När alla målat färdigt, klädde vi på oss och gick ut, för Roland ville att vi skulle hjälpa honom med ett jobb.

Han visade oss majbrasan som tinat fram.

Sedan frågade han om vi ville hjälpa honom att ta bort julgranarna som stod kvar sen i julas, och dra dem till majbrasan.

Det ville vi förstås! Om alla hjälps åt går det lätt!

När alla granarna var fraktade till majbrasan, hade den genast blivit lite större.

Innan vi vände tillbaka till våra förskolor, samlades vi på trappen och önskade varandra glad påsk, för nu träffas vi inte något mer förrän i maj.

Så fram tills dess, Glad Påsk och trevlig Valborg!

 

 

Annonser

I dag när vi kom till Kullerbacken för att kalasa våfflor, möttes vi av Roland som bar något bakom ryggen. Det var en fiskmås, men den var inte riktig, utan gjord av trä.

Roland berättade att det var hög tid att rensa fågelholkarna, för snart är det dags för Blåmesarna och Svart Vit Flugsnapparna att bygga bo och lägga ägg.

Vi fick följa med honom och titta på. Vi började med den närmaste holken, där Blåmesen brukar bo…

… inuti den fanns gräs och mossa från bygget i fjol.

I nästa holk, där också Blåmesen bor, fanns det, förutom gräs och mossa, även en massa bajs!

Roland hade med sej en fågelbok där vi kunde både se en bild och även lyssna på både Blåmes och Flugsnappare.

Sedan gick vi vidare bort mot skogen, där Flugsnapparen brukar bo…

…vi väntade på att få se hur det såg ut i den.

I den holken var det inte så mycket mossa, men däremot bark från träden.

Men nu hade vi bara sista holken kvar, då fick vi gå i älgens spår för att komma dit.

Roland öppnade den…

…och i den holken hade Flugsnapparen även byggt med isolering från timmerkojan!

Sedan var det äntligen dags för våfflor inne i hembygdsgården.

Vi fick ställa oss i kö och hämta våfflor hos Astrid i köket.

Många våfflor fick Astrid grädda!

Sylt och grädde fanns det också, mums!

Vi lät oss väl smaka de goda våfflorna.

Dagen till ära hade vi gäster med oss, nämligen fröknarna i förskoleklassen som vi ska börja i till hösten.

De fick ju också smaka våfflorna såklart!

När alla var mätta och belåtna, tackade vi Astrid för att hon gräddat våfflor åt oss, och hon sa att det var det roligaste hon visste!

Bitten gav henne en chokladask från oss alla, som tack.

Redan nästa vecka igen träffas vi på Kullerbacken, men då ska vi göra något helt annat!

VINTERLEK I MARSSOL

Denna strålande marsdag hade vi planerat att leka utomhus i snön, vid Kramforsgården. Undrar vad Salma hade tyckt om snön om hon hade varit med?

Solen sken och det var ganska kyligt, men solen hade börjat värma så smått när vi anlände.

Roland hade tänt en värmande brasa, som vi samlades vid för att samtala lite om vad som skulle hända.

Det första vi måste göra var att klättra upp på ”fjället”….

…när vi klättrat upp och åkt ner flera gånger, hade vi trampat till backen, så att vi skulle kunna åka stjärtlapp.

Vi organiserade en stjärtlappskö….

…och sedan åkte vi i backen, hej vad det gick!

När vi inte orkade åka stjärtlapp mer fick vi köra racerlopp med vattenfyllda flaskor i backen, det var inte så lätt att styra flaskorna.

Solen började värma riktigt bra vid foten av backen, så vi bestämde oss för att ta en korvpaus.

Fröknarna hämtade korvarna som legat i grytorna på värmning och sedan kalasade vi!

När korven var uppäten hade vi fått nya krafter, så nu orkade vi spela fotboll…

…och sedan springa skum-tomte-slalom!

Roland visade oss hur vi skulle springa slalom mellan snöhögarna han skottat upp…

…för att sedan springa förbi Bitten och hämta en skum-tomte.

Vi sprang av hjärtans lust och plockade åt oss flera skum-tomtar var!!

Erika som gillar bollar gick upp på balkongen och kastade ut bollarna därifrån…

…medans vi stod kvar på marken och skulle plocka upp dem alla.

Vi plockade bollarna i en hink…

…som vi sedan hakade fast i en lång lina…

…så att Erika kunde hissa upp hinken med bollarna…

…och sedan kasta ut dem igen!

När vi tröttnat på att plocka bollar, sa Roland att vi fick klättra i snöhögarna han skottat upp, så mycket vi ville.

Vi klättrade både på små och stora snöhögar, det var jättekul!

Nästa gång vi träffs ska vi få äta våfflor på Kullerbacken, mums!

Vi ses då!

 

 

 


Det är bara en vecka sedan vi träffades sist, men nu är det dags igen.

Det har varit några riktiga tödagar, så genvägen var väldigt isig, men Roland hade som tur var sandat åt oss.

Det gick hur bra som helst att ta sej uppför backen till Kramforsgården.

När vi alla var samlade uppe i hallen, upptäckte vi en hjärtask, som stod på ett älghorn som vi aldrig hade sett förut. En snäll farbror hade skänkt det till huset och nu hade Roland satt upp det på väggen.

Men vad fanns det i asken? Vi gissade på namnlapparna….

…och det var i och för sig rätt, men det var bara de vuxnas lappar!

Var fanns barnens??? Leta under mattorna sa Roland, och där låg de i ett kuvert.

Då kunde vi dela ut dem, klappa namnen och sen gå vidare in i Salmas rum, där Bitten plockade fram våra maracas som vi målade förra veckan.

Nu var dom torra och vi kunde spela och sjunga med dem.

När man ska leka leken springråttor måste man ha olika instrument som illustrerar gåråttorna, smygråttorna och springråttorna. När det är de olika råttornas tur att gå, smyga eller springa runt den sovande katten, måste de vara vaksamma, för när katten vaknar försöker han fånga råttorna.

Efter leken berättade Bitten att vi skulle gå på konstutställning och titta på tavlorna som vi målat på förskolorna. Konstutställningen fanns på nedre våningen i konstföreningens stora utställningslokal.

Vi tittade på alla tavlorna och alla kom ihåg vilken tavla vi målat.

Se vilka vackra tavlor vi målat!

När man målar tavlor behöver man färg, men man kan använda färg till annat också.

Bitten lade ut färgade tyger på golvet….

Sedan sade hon olika ord och vi fick ställa oss på den färg vi tyckte passade bäst med ordet.

Men när Bitten sa ordet fika, då gick Roland inte till någon färg, utan han öppnade dörren in till café Kramfors…

…där det låg framdukat virkade bakverk, men också ”riktigt” fika till oss!

Vi fick sätta oss runt borden, sen blev vi bjuden på läsk och kex.

Vi lät oss väl smaka när vi satt där och samtalade och myste tills tiden var till ända!

Vi ses igen efter sportlovet, tills dess, ha det bra!

SOLSKEN OCH MARACAS

Denna strålande februaritisdag, skulle vi gå till Kullerbacken. Solen strålade från klarblå himmel och det var alldeles lagomt kallt. Roland hade minsann förberett både för det ena och det andra…. slungat upp vägar för lek och skoj uppe vid kåtan….

…samt ställt fram material för målning av maracas.

När vi klätt av oss och satt på plats kunde vi raskt sätta igång med målningen…

…alla jobbade väldigt koncentrerat.

När alla var färdiga med sina maracas, fick vi hänga av oss förklädena på stolarna…

…och se så fina våra maracas blev!

När målningen var klar, klädde vi på oss och gick ut. Roland visade oss att vi skulle gå bort till kåtan, och där hade han kört upp fina vägar så vi kunde leka tagen.

Fröknarna ville också leka tagen…

…och dom kan vara riktigt snabba och farliga, men vi var glada ändå!

Innan vi alla måste gå hem till våra förskolor och äta, lekte vi en favorit i repris, plocka pingisbollar.

Tiden tog slut fort, och vi sade hej då till Roland, som fortsatte med sin snöskottning vid kåtan….

 

…med snötäckta granar som tittade på.

 

Vi ses redan nästa vecka, tills dess, ha det så bra!

SALMAS HALSBAND

Den här kyliga januaritisdagen var det dags att träffas igen hos Salma på Kramforsgården.

Som vanligt samlades vi i hallen och sjöng godmorgonsången, och därefter klappade vi våra namn.

Vi hade redan från början upptäckt att våra namnlappar satt fast på dörren och vi undrade förstås varför.

Svaret fick vi efter sång och klapp, för då fick vi gå och hämta vårt eget namn från dörren.

När alla tagit sina namn, gick vi in i Salmas rum, och Bitten tog på sej sina Salma kläder.

Sedan återberättade vi tillsammans sagan om Salma och herr Hund.

Förra veckan, hemma på förskolorna, hade vi gjort fina halsband till Salma, som fröknarna tagit med sej.

Bitten hade stoppat halsbanden i ett smyckeskrin som också var en speldosa.

Sedan hängde hon upp alla fina halsband i ett av Salmas träd.

Se så fint det blev i trädet!

När alla halsband hängde i trädet, plockade Bitten fram halsbandet som vi började trä tillsammans före jul, det skulle vi nu trä färdigt.

Alla fick ta tre pärlor var och sedan skickade vi halsbandet runt så att alla fick trä på sina pärlor…

…men ett litet avbrott gjorde vi för att titta på fyrverkeriet, som glömdes bort på julgransplundringen!

Titta så fint halsband vi har gjort tillsammans åt Salma!

Sedan berättade Bitten historien om en jättestor melon, som inte ville lossna, så gubben och gumman som ägde melonen, måste hämta alla sina vänner som draghjälp.

Vi lekte sedan leken om melonen.

Innan vi slutade för dagen brände vi av de sista två fyrverkerierna!

Nu är verkligen julen slut!

Vi ses om två veckor! Då går vi till Kullerbacken!

JULGRANSPLUNDRING HOS SALMA

Vad nu då!!! Bron var avspärrad när vi kom till Kramforsgårdens, för terminens första Give Me five träff, fick vi inte gå in!!

Jodå, ingen fara, det var is på bron så Roland ville att vi skulle gå på rampen istället, så vi inte ramlade och slog oss.

När vi kommit in och klätt av oss, samlades vi uppe i hallen som vanligt.

Bitten hade två påsar, i den ena fanns det en fisk (ja inte riktig förstås!) och i den andra låg våra namnlappar, precis som vi gissat.

När vi sjungit och klappat våra namn, gick vi in till Salma….

…vi funderade lite på om Salma fått några julklappar, och vi bestämde oss för att sjunga Salmas älsklingssång som en liten försenad julklapp.

Sedan tog vi fram fikusträdet (för det finns ingen julgran i Salmas land) och dansade runt det.

Vi dansade både små grodor, raskade över isen, åkte med prästens lilla kråka och var musikanter ifrån Skaraborg tills vi blev trötta.

Som tur var fick vi pigga upp oss med lite fiske, för vad är väl en julgransplundring utan fiskdamm!

När alla fått fiska, öppnade vi påsarna och där fanns lite smått och gott, men det roligaste var nog partypiporna som vi kunde blåsa med!

Vi fick stoppa ner piporna när fikat kom fram….

…sedan fikade vi av hjärtans lust, tills klockan tickat fram tills det var dags att packa ihop, klä oss och gå hem.

Om två veckor ses vi igen, välkommen då!