ett bok- och berättarprojekt i Världen och Västerbotten med femåringar i fokus

Bitten och Roland är redo för att ta emot Doroteas förskolebarn! Salmas marknadsstånd och trummorna har fått flytta upp på Kullerbacken där festen ska äga rum.

Vädergudarna är snälla i dag, efter flera veckors regn och kyla kommer solen och värmen lagom till festen.

Nu är barnen på gång….

…vi samlas vid kyrkan medan vi väntar in alla.

Bitten har på sej det fina halsband som barnen har gjort.

Alla Give Me Five barn samlas runt trummorna och så sjunger och trummar vi Salmas sång, för de andra barnen och fröknarna som inte har gått Give Me Five.

När vi sjungit är det dags att gå in på festområdet, Roland visar vägen och berättar lite om vad som finns.

Det finns mycket att välja på, man kan spika spik i stubbe…

…kasta prick med ärtpåse…

…kasta boll…

…gå en balansbana…

…spela på vävstolen…

…hoppa höjdhopp…

…spela på trummorna…

…kasta pil…

…rita en teckning…

…räkna på kulram…

…boxas…

…rida på krokodil…

…kasta stövel…

…leka med bilar…

…meta abborre…

…prova gammal pump…

…bygga med klossar…

..trä ett halsband…

…åka gammal skottkärra…

…gunga gunghäst…

…gå på styltor…

…och så kunde vi fika hur mycket vi ville!!

Det var Astrid och Jannice som skötte fikat…

…och Salma hade till och med fixat meloner!

När vi lekt och fikat en lång stund, samlades vi för att gå upp till Granåslogen för att titta på föreställningen om Lilltrollet Skrutt.

När vi kommit upp till logen kom Alva och Magdalena, som ska spela för oss, ut ur logen.

De berättade för oss om fiolerna.

Sedan fick vi gå in i logen och sätta oss.

När alla satt på plats började föreställningen.

Den handlade om hur lilltrollet Skrutt träffade människorna och klarade sej undan från att bli badad.

Alva och Magdalena spelade, sjöng och berättade historien för oss.

När föreställningen var slut, fick vi tillsammans återberätta sagan.

Sedan dansade vi alla en långdans medan Magdalena spelade på sin fiol.

När vi dansat färdigt tackade vi Alva och Magdalena för den trevliga föreställningen och Bitten gav dem en present, ett par ljuslyktor med renar på.

Tusen tack Alva och Magdalena!

Efter föreställningen hann vi leka och fika lite mera innan det var dags att gå hem.

Nu i skrivande stund är Bitten pensionär, om och hur Give Me Five fortsätter i Dorotea det får framtiden utvisa.

Till er alla, tack för dessa år och ha en riktigt skön sommar!

Kramar från Bitten

Annonser

SISTA GÅNGEN!

Den här strålande Tisdagen går vi för sista gången till Kramforsgården och Salma, för nu är det sista träffen med bara oss i Give Me Five.                  Den 4/6 ska vi ha sagofest på Kullerbacken, men då är hela förskolan inbjuden.

När vi kommer uppför backen, hoppar Roland fram bakom träden och överraskar oss.

Vi samlas runt elden som brinner så glatt, och Roland berättar att vi ska få se en överraskning först, och sen får vi leka med allt som finns på gården.

Den som skulle visa oss överraskningen var Ture, så vi fick följa med honom till bilen. Där blev det riktigt spännande, för han hade en livs levande tupp med sej, som vi skulle få titta på.

Tuppen protesterade lite i början men snart fick Ture ut honom.

Det var en riktigt ståtlig tupp och den hade vilda ögon, precis som tuppen som Salma köpte!

När vi sett oss mätt på tuppen fick han krypa in i sin bur igen och vi kunde springa och leka.

Vi kunde boxas…

…kasta prick med påse…

…spika i stubbe,…

…Kasta spindel….

…spela mini bowling…

…kasta pil…

…eller kasta stövel…

…kasta hatten på pinnen…

…spela på vävstol…

…eller varför inte gå balansgång på slangen…

När vi lekt en lång stund blev vi sugen på fika, så vi samlades runt elden och högg in på godsakerna!

De som fikade snabbt fick prova krypa mellan repen, medans de väntade att alla skulle bli klara…

…för sen skulle vi gå upp till Salmas rum, där allt som vi skulle få ta med oss hem fanns.

Där var kassarna vi målat, en bok med bilder från allt vi gjort under läsåret…

…tavlorna vi målat…

…boken om Salma…

…och våra maracas, som vi målat.

Vi stoppade ner allt i kassarna, utom böckerna som Bitten gjort, dem ville vi bläddra i och minnas.

Till sist sade vi hej då till herr hund, som vi tror blivit snäll nu.

Sedan vandrade vi iväg hemåt mot förskolorna efter ett roligt läsår, trygga med att vi känner varandra när hösten kommer och vi möts i skolan.

Trevlig sommar!

Till sist, efter åtta givande Give Me Five år, med nya barn, nya böcker och nya utmaningar varje år, tackar jag för mej och går i pension.

Mina sista åtta yrkesverksamma år med Give Me Five kan jag se tillbaka på med stolthet och mycket glädje.

Vilka härliga kreativa barn vi har i Dorotea!

Mitt Give Me five arbete avslutas den 4/6 med sagofest på Kullerbacken, välkommen då!

Bitten Sjöström

Nu närmar det sej slutet på detta Give Me Five år, men ett par gånger är det kvar…

Denna tisdagen var det besök på biblioteket som stod på agendan. Vi samlades ute i hallen och sjöng och samtalade en stund, det var länge sedan vi träffades alla.

När vi kände oss redo, knackade vi på glasdörren in till biblioteket, och då dök Jannice upp.

Hon öppnade och släppte in oss, och presenterade den nya bibliotekarien Karin för oss. Henne hade vi inte träffat förr.

Vi stod som ljus när Jannice berättade vad vi skulle göra…

…hon skulle läsa för oss ur boken som vi var och en skulle få med sej hem.

Vi gick till barnavdelningen och satte oss för att lyssna på när Jannice läste.

När hon läst sagan färdigt, hämtade hon en vagn full med böcker. Det var böckerna som vi skulle få.

Hon delade ut dem och fröknarna skrev namn i dom, innan vi fick titta och bläddra i våra böcker.

Sedan tyckte Bitten att det kunde passa bra att läsa Bockarna Bruse börjar skolan, eftersom vi skulle hälsa på i skolan nästa dag.

Jannice läste boken…

…och vi får verkligen hoppas att rektorn på våran skola INTE är ett troll, som i boken!

Vi ses redan nästa vecka, tills dess, ha det bra!

Planen för den här tisdagens Give Me Five träff, var att måla monstermasker, sådana som Salma och hennes morfar hade när det skrämde bort Herr Hund.

När vi klätt av oss i hallen på Kullerbacken, upptäckte vi en konstig mackapär, som vi blev nyfiken på.

Bitten berättade att det var en gammal telefonväxel och visade hur det gick till när man ringde när hon var liten.

Sedan blev vi nyfiken på var trappan som syntes ovanför telefonväxeln ledde.

Roland sade att han skulle visa oss, så vi fick följa med upp på övervåningen.

Där fanns det spännande saker, gamla fina kläder som användes för länge sedan.

Roland hade också blandat saft som han bjöd på när vi tittat klart.

Sedan gick vi ner igen, för vi måste ju hinna måla våra masker.

Vi satte oss vid borden och tog på förklädena, och fröknarna delade ut färg och kartong som vi skulle måla på.

Alla målade av hjärtans lust och maskerna blev så fina!

När alla målat färdigt, klädde vi på oss och gick ut, för Roland ville att vi skulle hjälpa honom med ett jobb.

Han visade oss majbrasan som tinat fram.

Sedan frågade han om vi ville hjälpa honom att ta bort julgranarna som stod kvar sen i julas, och dra dem till majbrasan.

Det ville vi förstås! Om alla hjälps åt går det lätt!

När alla granarna var fraktade till majbrasan, hade den genast blivit lite större.

Innan vi vände tillbaka till våra förskolor, samlades vi på trappen och önskade varandra glad påsk, för nu träffas vi inte något mer förrän i maj.

Så fram tills dess, Glad Påsk och trevlig Valborg!

 

 

I dag när vi kom till Kullerbacken för att kalasa våfflor, möttes vi av Roland som bar något bakom ryggen. Det var en fiskmås, men den var inte riktig, utan gjord av trä.

Roland berättade att det var hög tid att rensa fågelholkarna, för snart är det dags för Blåmesarna och Svart Vit Flugsnapparna att bygga bo och lägga ägg.

Vi fick följa med honom och titta på. Vi började med den närmaste holken, där Blåmesen brukar bo…

… inuti den fanns gräs och mossa från bygget i fjol.

I nästa holk, där också Blåmesen bor, fanns det, förutom gräs och mossa, även en massa bajs!

Roland hade med sej en fågelbok där vi kunde både se en bild och även lyssna på både Blåmes och Flugsnappare.

Sedan gick vi vidare bort mot skogen, där Flugsnapparen brukar bo…

…vi väntade på att få se hur det såg ut i den.

I den holken var det inte så mycket mossa, men däremot bark från träden.

Men nu hade vi bara sista holken kvar, då fick vi gå i älgens spår för att komma dit.

Roland öppnade den…

…och i den holken hade Flugsnapparen även byggt med isolering från timmerkojan!

Sedan var det äntligen dags för våfflor inne i hembygdsgården.

Vi fick ställa oss i kö och hämta våfflor hos Astrid i köket.

Många våfflor fick Astrid grädda!

Sylt och grädde fanns det också, mums!

Vi lät oss väl smaka de goda våfflorna.

Dagen till ära hade vi gäster med oss, nämligen fröknarna i förskoleklassen som vi ska börja i till hösten.

De fick ju också smaka våfflorna såklart!

När alla var mätta och belåtna, tackade vi Astrid för att hon gräddat våfflor åt oss, och hon sa att det var det roligaste hon visste!

Bitten gav henne en chokladask från oss alla, som tack.

Redan nästa vecka igen träffas vi på Kullerbacken, men då ska vi göra något helt annat!

VINTERLEK I MARSSOL

Denna strålande marsdag hade vi planerat att leka utomhus i snön, vid Kramforsgården. Undrar vad Salma hade tyckt om snön om hon hade varit med?

Solen sken och det var ganska kyligt, men solen hade börjat värma så smått när vi anlände.

Roland hade tänt en värmande brasa, som vi samlades vid för att samtala lite om vad som skulle hända.

Det första vi måste göra var att klättra upp på ”fjället”….

…när vi klättrat upp och åkt ner flera gånger, hade vi trampat till backen, så att vi skulle kunna åka stjärtlapp.

Vi organiserade en stjärtlappskö….

…och sedan åkte vi i backen, hej vad det gick!

När vi inte orkade åka stjärtlapp mer fick vi köra racerlopp med vattenfyllda flaskor i backen, det var inte så lätt att styra flaskorna.

Solen började värma riktigt bra vid foten av backen, så vi bestämde oss för att ta en korvpaus.

Fröknarna hämtade korvarna som legat i grytorna på värmning och sedan kalasade vi!

När korven var uppäten hade vi fått nya krafter, så nu orkade vi spela fotboll…

…och sedan springa skum-tomte-slalom!

Roland visade oss hur vi skulle springa slalom mellan snöhögarna han skottat upp…

…för att sedan springa förbi Bitten och hämta en skum-tomte.

Vi sprang av hjärtans lust och plockade åt oss flera skum-tomtar var!!

Erika som gillar bollar gick upp på balkongen och kastade ut bollarna därifrån…

…medans vi stod kvar på marken och skulle plocka upp dem alla.

Vi plockade bollarna i en hink…

…som vi sedan hakade fast i en lång lina…

…så att Erika kunde hissa upp hinken med bollarna…

…och sedan kasta ut dem igen!

När vi tröttnat på att plocka bollar, sa Roland att vi fick klättra i snöhögarna han skottat upp, så mycket vi ville.

Vi klättrade både på små och stora snöhögar, det var jättekul!

Nästa gång vi träffs ska vi få äta våfflor på Kullerbacken, mums!

Vi ses då!

 

 

 


Det är bara en vecka sedan vi träffades sist, men nu är det dags igen.

Det har varit några riktiga tödagar, så genvägen var väldigt isig, men Roland hade som tur var sandat åt oss.

Det gick hur bra som helst att ta sej uppför backen till Kramforsgården.

När vi alla var samlade uppe i hallen, upptäckte vi en hjärtask, som stod på ett älghorn som vi aldrig hade sett förut. En snäll farbror hade skänkt det till huset och nu hade Roland satt upp det på väggen.

Men vad fanns det i asken? Vi gissade på namnlapparna….

…och det var i och för sig rätt, men det var bara de vuxnas lappar!

Var fanns barnens??? Leta under mattorna sa Roland, och där låg de i ett kuvert.

Då kunde vi dela ut dem, klappa namnen och sen gå vidare in i Salmas rum, där Bitten plockade fram våra maracas som vi målade förra veckan.

Nu var dom torra och vi kunde spela och sjunga med dem.

När man ska leka leken springråttor måste man ha olika instrument som illustrerar gåråttorna, smygråttorna och springråttorna. När det är de olika råttornas tur att gå, smyga eller springa runt den sovande katten, måste de vara vaksamma, för när katten vaknar försöker han fånga råttorna.

Efter leken berättade Bitten att vi skulle gå på konstutställning och titta på tavlorna som vi målat på förskolorna. Konstutställningen fanns på nedre våningen i konstföreningens stora utställningslokal.

Vi tittade på alla tavlorna och alla kom ihåg vilken tavla vi målat.

Se vilka vackra tavlor vi målat!

När man målar tavlor behöver man färg, men man kan använda färg till annat också.

Bitten lade ut färgade tyger på golvet….

Sedan sade hon olika ord och vi fick ställa oss på den färg vi tyckte passade bäst med ordet.

Men när Bitten sa ordet fika, då gick Roland inte till någon färg, utan han öppnade dörren in till café Kramfors…

…där det låg framdukat virkade bakverk, men också ”riktigt” fika till oss!

Vi fick sätta oss runt borden, sen blev vi bjuden på läsk och kex.

Vi lät oss väl smaka när vi satt där och samtalade och myste tills tiden var till ända!

Vi ses igen efter sportlovet, tills dess, ha det bra!