ett bok- och berättarprojekt i Världen och Västerbotten med femåringar i fokus

Den här tisdagen hade vi ett biblioteksbesök inplanerat.

Vi hade tagit med oss spindlarna som vi gjort hemma på förskolorna, för Bitten skulle ta med sig dem och hänga upp dem på Kramforsgåren.

Nu fick namnlapparna trängas med spindlar i väskan, men det verkade bara gå bra.

När vi sjungit godmorgonsången och delat ut namnlapparna, fick vi välja om vi ville sjunga namnen, eller klappa dem. Vi valde att klappa alla namn, precis som vi brukade göra när vi dansade med Jasmin.

Men nu var vi sugen på att gå in och hälsa på i biblioteket, så vi ropade på Jannice, som skulle ta hand om oss.

Hon berättade lite om vem hon var och vad hon gjorde….

…sedan fick vi följa med henne in i biblioteket.

Vi fick titta in i bibliotekets ”hemliga” rum, som besökare vanligtvis inte får gå in i, kontoren där personalen sitter och jobbar…

…titta bakom lånedisken, hur den fungerar…

…och inne i magasinet där alla böcker som inte står framme finns.

I biblioteket finns det också en björn, och naturligtvis ville vi se den!

Sedan sade Jannice att vi fick gå till barnhörnan, för nu ville hon läsa sagor för oss.

Vi fick först höra en afrikansk saga om ett monster…

…och sedan en kinesisk variant på Rödluvan och vargen.

Efter sagoläsningen var det dags att gå hem. Nu är det bara två träffar kvar innan vi tar ledigt för julpyssel.

Vi ses om två veckor!

Annonser

I dag hade vi planerat att gå till Kullerbacken, spindelspaning stod det på planeringslappen.

När vi kom dit hade Roland redan gjort upp en brasa, så vi samlades runt elden.

Bitten undrade var väskan med namnlapparna var, och vi ropade att den låg vid björken, för det hade vi sett.

Bitten hämtade väskan, men i den låg inga namnlappar, bara en spindel…

Vart hade namnlapparna tagit vägen? Var det spindeln som tagit dem?

En spindeltråd gick från väskan och upp i björken, vi bestämde oss för att följa tråden….

…den gick förbi timmerkojan, runt träden….

…upp mot kåtan, fram till lyktstolpen…

…bakom logen och in i skogen…

…och nu äntligen kunde vi skymta svaret på gåtan. Namnlapparna hade spindeln hängt fast i skogen!

Vi fick ställa oss på led och spana om vi kunde se våra namn.

Sedan var det bara att gå och hämta sin egen namnlapp, lätt som en plätt!

När alla hämtat sina lappar, ville Bitten visa oss var det bodde små spindlar.

Hon lade ut ett vitt tyg på marken under en stor gran, och sedan skakade hon, Irene och Roland ordentligt på grenarna.

När vi sedan tittade noga kunde vi se en massa små spindlar som sprang runt.

Tänk att alla de hade bott på den grenen, och tänk vad mycket spindlar det måste finnas i hela trädet!

Men nu ville Roland visa oss något, så vi följde med honom bort till utedasset.

Roland ville att vi skulle titta in i dasset en och en, och inte tala om för de andra vad vi sett.

I dasset fanns det fullt av både stora och små spindlar! Det var ingen av oss som ville kissa där inne på det dasset!

Efter att vi tittat in i dasset, fick vi gå in i timmerkojan och sätta oss. Där brann elden så fint!

Nu var vi riktigt fikasugna, vilken tur att fröknarna är snabb!

Under tiden medans vi fikade, berättade Bitten sagor om spindeln Anansi.

En saga handlade om hur spindeln fick sina långa ben och den andra hur sköldpaddan lurade spindeln.

Så här ser spindeln och hans vänner ut.

Efter fika och sagostunden undrade Roland om vi ville hjälpa honom med ett arbete. Han behövde hjälp med att dra de gamla björkarna som blev kvar från midsommar, till majbrasan som skall brännas i vår.

Vi ville gärna hjälpa till…

…och se så fin majbrasa det blev!

Vi avslutade denna Give Me Five träffen med att sjunga och göra en liten ring där vi stod nära, och sedan en stor ring.

Vi ses om tre veckor, då går vi till biblioteket.

 

 

Idag var det Give Me Five tisdag igen, nu är hösten här på riktigt! När vi gick till Kramforsgården låg frosten vit på marken och det behövdes både mössor och vantar.

Men inne var det varmt, och när vi klätt av oss ytterkläderna, sjungit godmorgonsången och fått våra namnlappar, så gjorde vi som vi brukar göra när vi har danslektion med Jasmin. Vi klappade varje namn på oss alla.

 

 

 

Men nu var vi beredda att ta en kudde och gå in och sätta oss inne i Salmas rum.

Bitten klädde på sej sina Salma kläder…

…och här är hon färdigklädd!

Sedan fick vi hjälpa henne att berätta sagan om Salma och hennes äventyr när hon skulle gå till torget och handla åt mormor.

Bitten blir jättestolt över att hon kan balansera korgen på huvudet!

Sagan fortsatte med att Salma träffade herr hund i den bråkiga delen av stan…

…och hur herr hund lurade av Salma alla sina saker och kläder och sprang hem till mormor, medans Salma sprang till sin morfar och kallade på hjälp.

Mormor upptäckte att herr hund inte var Salma och ville jaga bort honom, men herr hund jagade mormor ner i den stora grytan i stället.

Det hela slutade bra på alla sätt, Salma och hennes morfar kom och skrämde bort herr hund och Salma fick gå till torget och köpa nya finkläder!

Vi tittar i boken på Salmas nya kläder.

Men sen var det äntligen dags för den utlovade melonsmakningen!

När vi gick fram för att hämta melonerna kunde vi träna på att bära korgarna på huvudet.

 

Snart sitter vi alla och mumsar….

Men vi skulle ju få smaka rosa läsk också!

Roland han kunde fixa fram många flaskor rosa läsk….

….och även muggar med sugrör.

Gott var det med melon och läsk!

När vi fikat färdigt började tiden vara slut, så vi lämnade alla melonskal och gick ut i hallen för att säga hej då till varandra.

Vi sjöng och gjorde först en liten ring där vi stod nära, sedan gjorde vi ringen stor igen.

Nästa gång träffas vi på Kullerbacken, vi ses då!

Äntligen hade dagen kommit som alla Doroteas femåringar sett fram emot! Give Me Five började idag!

Årets saga är Söta Salma av Niki Daly, en rolig och spännande saga från Gahna, som för tankarna till  vår Rödluvan och Vargen.

Vi var alla förväntansfulla när vi traskade gatan fram och äntligen kom fram till genvägen upp till Kramforsgården, där vi skulle hålla till.

Men dörren var ju låst, och vi som så gärna ville komma in!

Plötsligt öppnades dörren och vi kunde gå in, det var Roland som öppnade dörren åt oss. Roland han är både vaktmästare, spelman och fotograf berättade Bitten.

När vi klätt av oss samlades vi uppe i hallen för att bekanta oss med varandra. Vi sjöng godmorgonsången och sedan plockade Bitten fram en väska som hon öppnade. Där låg det två ormar…

Men ormarna var inte levande, så vi blev inte rädda!

Under ormarna låg det en massa lappar med namn, och kan ni tänka er, det fanns ett namn till oss alla.

Sedan tyckte Bitten att vi skulle gå in i sagorummet. Vi fick ta med oss varsin kudde och sätta oss på stjärnorna som fanns på golvet därinne. Sedan tittade vi och funderade på vad vi såg.

Där fanns både meloner, sugrör, dricka, apelsiner och en tupp.

Där stod också en bok. Bitten tog fram boken och visade oss den, sedan undrade hon om vi ville att hon skulle läsa den, och det ville vi ju!

Hon tog fram större bilder som var lättare att se. Irene och Erika fick hålla upp bilderna medans Bitten läste.

Sagan handlade om Salma som bodde med sin mormor och morfar. Salma skulle gå till torget och handla åt mormor och tog på sej fina kläder.

Då ville Bitten också se ut som Salma, med huvudduk….

…pärlhalsband och ntama…

…och korg på huvudet!

Så berättar Bitten vidare…

…om hur hon handlade en tupp, melon, sugrör och rosa dricka, och sedan gick och dagdrömde så hon hamnade i en helt annan del av staden.

Där träffade Salma en hund som lurade av henne kläderna och allt hon köpt.

Hunden sprang hem till mormor och låtsades vara Salma, men mormor listade ut att det inte var hon och ville jaga iväg hunden.

Hunden blev så arg och jagade mormor så hon hoppade ner i stora köttgrytan.

Som tur var kom Salma  med sin morfar och hans kamrater, och skrämde bort hunden med sina masker och instrument.

Vi fick också spela på instrument och sjunga Salmas älsklingssång, som hon och hennes mormor brukade sjunga. Roland spelade på trumma till.

 

Sedan fick vi ta bort kuddarna och ställa oss i en ring, för nu skulle vi lära oss en danslek. Bitten visade oss först hur den skulle gå till.

Och snart dansade vi alla och det gick jättebra! Vi började långsamt och dansade sedan fortare och fortare.

Men efter dansen började tiden lida mot sitt slut, Bitten berättade att vi träffas igen om två veckor, och då ska vi få smaka på meloner, mums!!

Tills dess, ha en fin höst!

Ett helt läsår har gått, och vi har nu kommit fram till den allra sista träffen med denna grupp, lite vemodigt är det allt!

Vi träffades på Kullerbacken, i det mest fantastiska sommarvädret, med strålande sol och frodig grönska.

När vi kom upp samlades vi kring utemöblerna för att vänta in alla.

Sedan fick vi följa Roland som visade oss alla aktiviteter som vi kunde roa oss med.

Området vid Kåtan och Granåslogen såg ut som ett tivoli med alla grejer uppsatta.

Där fanns ett fotbollsspel som vi kunde spela med….

…och strax bredvid kunde vi kasta spindlar i hink…

…eller fiska!

En gammal lek från förr är fårhimmel, som man spelar med en gammal avbarrad gran…

…och gungbrädor av plankor hade man också förr i tiden.

De kan man också använda som balansbräda!

Boxningshörnan var populär…

…och i hängmattan kunde vi pusta ut ett tag.

En gammal spinnrock fanns det som vi kunde prova…

…liksom höjdhopp.

En ridtur med käpphästarna satt fint…

Eller varför inte kombinera både ridning och höjdhopp!

Spika spik i stubbe är bra träning och roligt dessutom!

En balansbana fanns som vi kunde balansera på…

…samt instrument för en hel orkester!

Trappen upp till njallan var också kul att klättra på…

…och i kåtan var det mysigt att sitta och titta.

Vi kunde skjutsa varandra på en gammal, gammal skottkärra…

…eller borra med navare, utan elektricitet!

En kulram fanns också som vi kunde räkna med.

När vi hade lekt en lång stund och provat allt samlade Bitten och Roland oss…

…för att berätta att nu var det dags för fika!

Astrid som gräddade våfflor åt oss i våras var också med, men nu serverade hon saft och kakor.

När alla fikat färdigt, fick vi följa med Bitten till Granåslogen…

…där vi satte oss i en stor ring.

I logen fanns tavlorna som vi målat tidigare under terminen…

…och våra Pluppfigurer,…

…ett häfte som Bitten gjort med bilder av allt vi gjort under året…

…och massor av Plupp böcker!

Bitten delade ut påsar till oss, så att vi kunde ta hem alla grejer, för alla fick ju ett häfte och en Plupp bok.

De som hade målat tavlor och gjort Pluppfigurer fick ta hem det också.

När allt var utdelat hann vi leka en stund till, medan fröknarna höll koll på påsarna.

Innan vi gick hem samlades vi runt flaggstången för att säga tack och hej då. Bitten önskade oss lycka till i skolan, för till hösten ska ju hela gruppen börja förskoleklass. Vilken tur, nu känner vi ju varandra redan, efter detta Give Me five år!

Ha en fin sommar!

I dag skulle vi gå på biblioteket för att få vår bokgåva som biblioteket varje år delar ut till de barn som skall börja skolan till hösten.

Vi tänkte också passa på att titta på vår Plupp-utställning, med tavlor och Plupp-figurer som vi gjort och som stod utställda så att alla skulle kunna se de fina saker vi gjort.

Efter godmorgon-sången och lite småprat, ropade vi på Jannice för att hon skulle komma. Och hon hörde oss och kom och hämtade oss.

Vi var lite bekymrade för vi kom just ihåg att man inte fick skrika på bibliotek, men Jannice sa att det gick bra den här gången, eftersom vi var ensamma där.

Jannice följde oss först så att vi fick titta på utställningen.

Först tavlorna…

…sedan Pluppfigurerna.

När vi tittat färdigt fick vi följa Jannice till barnhörnan, för hon ville läsa lite för oss.

Vi satte oss och hon började läsa en ny bok för oss.

 

Sedan tog hon fram ”Barnens andra bok”, den vi skulle få, och visade den.

Många av oss kände igen den, eftersom storasyskonen hade fått denna bok tidigare när de var blivande skolbarn. Jannice läste en berättelse ur den också….

…innan hon hämtade alla böckerna hon skulle dela ut till oss.

När alla fått sina böcker, måste vi få namn i dem, fröknarna skrev i namnet och sen var det ingen risk att vi blandade ihop dem.

Nu är det bara en Give Me Five gång kvar innan sommaren, och då ska vi ha avslutningsfest!

 

Idag skulle vi spana efter björnar på Kullerbacken, eftersom våren har kommit och björnarna har vaknat.

Våren tog emellertid en liten paus i dag och vädret var grått med snöblandat regn, men vårat humör var det inte något fel på.

När vi kom upp till Kullerbacken undrade vi alla var Roland och björnarna var…

…vem är det måntro som spanar på oss bakom gardinen i Erke Björns stuga!?

Strax hörde vi Roland ropa från bron till Erke Björns stuga, vi skulle ju få komma in och titta på en gammal grammofon som man kan spela stenkakor på.

Inne på köksbordet stod den, Roland vevade igång den gamla fina apparaten och vi lyssnade….

….det lät ovanligt men roligt, och se så fin grammofonen är!

När vi stod där och lyssnade hörde vi ett vrål uppifrån vinden, vad var det?

Roland kom och ropade att han sett en björn och minsann, när vi kom upp såg vi en björn som krupit ner i sängen och fortfarande sov sin vintersömn. Han tyckte nog att det var varmt och skönt inomhus.

Vi väckte björnen och tog med oss den ut, för nu skulle vi spana i skogen efter fler björnar…

….och plötsligt stötte vi på renbajs. Vi funderade om björnarna hade ätit upp renarna, men vi får hoppas att de klarat sej.

Plötsligt fick vi se något i ett träd, vad var det???

Det var ju tre björnungar som klättrat opp i ett träd!

Hur skulle vi få ner dem? Roland kunde nå dem, så de fick följa oss till timmerkojan, där vi skulle ha fikatajm och sagoläsning.

När alla hade fikat klart städade vi undan och gick till Granåslogen där vi skulle leka björnen sover.

När fröknarna sa att tiden var slut och vi måste avsluta, sa Roland att vi skulle såga ner julgranarna, som stått sen i julas, och bära dem till majbrasan.

Det gick ju lätt som en plätt, för tillsammans är vi starka!

Om två veckor går vi till biblioteket, vi ses!